...torsdag kväll.....

Vad glad jag blir....har redan fått respons av flera härliga vänner och familj...och det känns precis sådär lagom läskigt och uppfordrande som jag hade tänkt mej. Vilket såklart också fick mej att tänka på hur mycket jag kan och vill skriva här....hur utlämnande vågar jag vara....vad händer om jag skriver om mina vänner...och delar med mej av tankar som kanske inte ens de känner till...eller känner dom mej bättre än vad jag vill tro. Vet man någonsin vad ens vänner tänker om en...innerst inne...jag vet ju att jag tänker mest hela tiden...så....vad tänker andra....? Det pratar man inte så ofta om...hur man uppfattas....mer än det där uppenbara....men det andra...det där som kanske skaver lite ibland, som skoskav efter en för lång vandring, eller kort promenad i ett par "sitta stilla på en fest och se snygg ut skor". Eller som en finne som man vill klämma men vet att man inte borde....för det kan bli ärr.
Vill man veta? Ja....nja....kanske...om det är bra....
Min erfarenhet är att människor sällan eller aldrig är så ärliga som de anser sej vara. Jag blir alltid skeptisk när folk liksom presenterar sej så....på det där självklara sättet...jag är minnsann alltid ärlig, säger vad jag tycker. Det är något i mej som vänder sej i mej då...som blir provocerad...som vill utmana det där. Tvärsäkerhet gör mej också irriterad. Likaså dumhet. Påfallande ofta hänger dessa ihop.
Ja, hur jag skriver och vad tål att tänka på. Min rebelliska frihetssträvande natur vill inte ha några begränsningar....min självinsikt säger mej att det kan vara naivt. Vilket jag kan vara ibland. Jag är i alla fall inte tvärsäker. Eller dum.
Over and out.