måndag 14 april 2008

....födelsedag....

Idag fyller jag år. 35 år. Nu känns ju inte födelsedagar längre...inte med en sådan där förväntan som när man var liten....men själva födelsedagen manar till eftertanke tycker jag. Jag finner mej själv göra någon form av delårsbokslut. Vad har varit bra, vad har jag lyckats med, vilka förändringar har skett i mitt liv, vart står jag idag, vart är jag på väg?
Tänker på ett samtal jag hade med en gammal mycket nära vän som jag inte har träffat på länge. Vi talade om vårt behov av att veta, kunna avgöra om något är dåligt eller bra, av eller på, svart eller vitt. Hur svårt vi har att stå ut med det som är mer komplext än så, det som är både ock och inte antingen eller. För hur ska vi förhålla oss till det? Till det som är både ont och gott.
Det är frustrerande att inte veta. Tänker på samtal med tjejkompisar som avhandlar frågan, är vi ihop nu eller inte....(trots att vi alla är över 35 så är frågan fortfarande högst aktuell...skratt....) och hur svårt det är att stå ut med det odefinierade som rymmer information som både talar för och emot...det kan analyseras i dess minsta beståndsdelar i timmar.....typ nu avslutade han samtalet med puss...betyder det att vi har tagit ett steg längre i vår relation nu eller säger han så till alla....vad har han för intentioner med oss....tänker han också att han vill att det ska vara vi....för mer än en vecka....kanske för livet...?
Nu har jag precis haft samtal med två flickor i åk 9 som har våndor vad gäller gymnasievalet....vad lustigt hur saker och ting sammanfaller...jag sitter här och formulerar mej kring val och dom kommer in och befinner sej mitt i ett.
I alla fall...val. Vi väljer ett och väljer bort ett annat...hur länge kan man ångra sej...får man ångra sej?
Ett av livets stora dilemman är att vi får de liv vi skapar, det liv vi väljer, vi har makten och ansvaret att välja...och andra sidan måste vi stå ut med att så mycket av livet inte är ett val...eller inte borde vara det....eller rättare sagt det är inte bra att förhålla sej till vissa saker som om det har med ett val att göra...det är inte antingen eller....det ÄR. Det bara är. Det är som det är. Men det finns något maktlöst och uppgivet i det eller hur....det saknar riktning, handlingskraft, mål....hur fan gör man då....det är det ingen som har talat om! Tänker på en föreställning av Fredrik Lindström som jag och några vänner var och såg på för inte så länge sen. Om hur vi svenskar är. Det ingenjörsfolk vi är. Hur vi kan väckas mitt i natten och alla svara på frågan om hur många kvadratmeter vi bor på. Det är en självklarhet för oss. Att vi vill förstå saker, läsa en regelbok, veta vad som förväntas av oss. Annars blir vi lätt kritiska och undrande....och vilsna.
Så idag ska jag bara vara. Jag är. Jag är allt och inget. Både och. God och ond. Sval och het. Ytlig och djup. Smart och trög. Glad och ledsen. Arg och hoppfull. Drömmande och cynisk. Jag är. Punkt.
Over and out.

Inga kommentarer: