Fredag 15.55..

...hemma...har slagit upp ett glas vitt vin och varit och inhandlat inför kvällens fredagsmys. Fredagsmys....det är ett fenomen...ett begrepp som har sin självklara plats i vårt folkhem. En liten trevlig ritual som avslutar arbetsveckan och legitimerar att familjen ramlar ihop i soffan tillsammans...äter något lite godare, oftast en dessa tre: tacos, lövbiff, flygande jakob...eller hämtpizza. Vi behöver ritualer....eller vad det nu är....något återkommande som markerar tiden, förankrar oss i den, samlar oss.
Jag har en lite dubbel relation till ritualer/seder/högtider. Min vanligaste invändning i mitt eget huvud är att vi upprätthåller dessa bara för att....jag har svårt för att göra saker bara för att....tänker på alla dop jag har varit på. I kyrkan. Där man samlas och sjunger sånger som ingen har en relation till, inte förstår, inte gillar...och inte minst inte kan sjunga. Det låter fördjävligt. Sen ska man inför alla församlade välkomna detta guds barn genom att ge det syndernas förlåtelse....herregud!!! Har man syndat bara genom att komma till denna värld. Inte undra på att skammen och skulden följer oss som en skugga för resten av vårat liv. Jag vet inte hur många människor jag har träffat inom både yrkets vägar och privat som ägnar energi åt att känna skam och otillräcklighet inför de personer de är. Och inte minst känna tvivel inför vem de är och vad de har för uppgift och mening i denna tillvaro. Jag kan fatta det, verkligen! Vi kommer till denna värld, och den första ritualen vi genomgår i denna resa att bli en människa är att bli förlåtna för synder som vi inte har en aning om att vi har begått och ser en massa människor omkring oss som ser lite stela och obekväma ut, sjunger falskt eller ännu oftare bara rör på munnen....fejk sjunger....sen skvätter någon person som vi aldrig har sett vatten på vårt huvud och någon håller upp mej högt i luften.....sen kaffe och bullar....och smörgåstårta.
Det känns som om den där akten skulle behöva se lite annorlunda ut.....typ: "Välkommen till denna värld. Nu börjar din livsresa. Den kommer att ta dej högt och lågt. Du kommer att skratta och gråta. Du kommer att göra bort dej, misslyckas, uppleva fantastisk förälskelse och bitter kärlekssorg. Du kommer att göra en jäkla massa saker du ångrar, såra människor, både ovetandes och vetandes, med vilje t o m. Du kommer att vara pank och arbetslös och tvivla på dej själv och din förmåga. Många stunder kommer du att undra över vad fan allt det här går ut på egentligen. Du kommer att plugga en massa skit som du inte har aning om vad du ska ha för användning av, och i många fall kommer du ha rätt. Du kommer att vara rädd. För mycket, en del inbillat och en del verkligt. Du kommer att uppleva lycka som gör att tiden stannar, att du tappar andan och får svindel.
Och vi som har samlats här idag, vi är här för att vi vill följa dej, hjälpa dej, stötta dej och alltid älska dej. Älska dej. Hela dej, med allt du är och inte vill vara.
Over and out.