...torsdag kväll....helt slut...

....japp...då har det kört igång och det är en helt ny värld som öppnar sej. Det känns faktistk lite som om jag har fått medlemsskap i en ny klubb, nycklar till dörrar som förut har varit låsta för mej.
Nu kommer jag in i hela södersjukhusets journalsystem t ex.....kan kolla upp gamla...eller nya killars suspekta sjukdomshistoria (fast det är ju inte sant...för det får vi ju såklart inte göra...men bara vetskapen om att jag har tillträde....:))! Om jag ska vara med i det medicinska undersökningsrummet när barnläkaren träffar patienter så måste jag t o m vara ombytt i sjukhusutstyrsel med bussarong och allt....och jag har min alldeles egna id bricka med foto där det framgår att jag är nu är en av södersjukhusets alldeles egna familj. Jag har börjat "sprita" händerna och lärt mej nya termer som "den där läkaren...hon har en fantastisk klinisk blick"...och jag får äta i personalmatsalen...!....och träna gratis i Södersjukhusets eget gym....och få gratis läkarvård.....och..och...sen vet jag inget mer.
...och...Fredrik, Gabbi, Lotta....jag vet att ni väntar på er första inbjudan att delta i sös personalfester.....skratt....och självklart ska jag dela med av denna godisbutik av snygga män och kvinnor!

Jobbet ja....just det....det jag jobbar ju faktiskt här....ifall det nu lät som om mina dagar är fyllda av promenader i sös korridorer och långa luncher i matsalen. Icke! Här jobbas det. Herregud vad mycket nytt det är att sätta sej in i. Allt är nytt, journalsystem, yrkeskategorier, personal, rutiner, möteskultur, politiska beslut, ärendegången, lokaler, tidsbokningssystem, enkäter, testmaterial, skattningsmallar, diagnos koder....och inte minst snacket personalen emellan. Det är liksom andra koder, samtalsämnen och självklarheter som gör att en del lustigheter går mej förbi....och annat framstår som lustigt som jag inte tror är menade att vara det...skratt...
Sen har jag redan märkt av den tydliga hiriarki som fortfarande råder inom landstinget. På ett möte, vilket möte som helst, är det givet att läkaren alltid talar först, håller i mötet, inleder, avslutar, sätter diagnos....och sköterskorna gör sitt bästa för att behaga. För mej som är van att själv hålla i de möten där jag är en deltagare så är detta nytt.....och jag kommer nog försöka att inta den positionen igen. Fast försiktigt....!

Två dagar in på mitt nya jobb möts jag dessutom av informationen att BAS teamen i dess befintliga form ska läggas ner....BAS teamen som jag alltså har blivit anställd som samordnare för!!! Vi lever i en verksamhet som i allra högsta grad styrs av politiska beslut och nu finns det ett nytt beslut om hur arbetet kring barn med funktionshinder ska bedrivas. Det innebär INTE att min tjänst försvinner men att vi alla som arbetar med dessa frågor står inför en spännande och oviss höst. På ett sätt kan jag tycka att det känns ok.....det blir liksom lite nytt för alla inblandade och det är inte bara jag som inte har saker och ting klart för mej.

Att jag har slutat på Mariaskolan känns redan rätt. Trodde nog att det skulle sitta i någon sorts melankolisk sorg och känsla av ensamhet vid tanken på skolan. Nycklar som inte längre innehas liksom, dörrar som nu är stängda för mej...samtal där jag inte längre är en deltagare....men nej....skolan känns redan väldigt liten, som ett litet litet sammanhang, ett mikrokosmos som för länge sedan slutade att vara en stor del i mitt liv. Nu har jag 4000 nya jobbarkompisar!
Världen har blivit större....och kanske även jag.
Over and out