...tisdag 14.00....

Igår kväll var jag och Lotta och skrev in oss hos viktväktarna. Antalet bärbara plagg som ständigt minskade i garderoben kunde inte längre skyllas på något annat än att vi faktiskt hade blivit feta. Ett stadigt alkoholintag under en period av över två månader, god mat, och motion i form av lugna promenader till bolaget, bärande av kassar och bryggsegling har satt sina spår.

Gud vad man är duktig på att bedra sej själv. Jag trodde att jag visste på ett ungefär vad jag vägde...sådär en tre fyra kilo över min trivselvikt....jag hade ju visserligen inte vägt mej på länge men vill tro om mej själv att jag har ganska bra koll. Väl hemma från Turkiet där jag trodde att jag hade svettats bort åtminstonde två kilo ställde jag mej på vågen hemma hos mamma och pappa. Chock! Den måste ju gå fel! Jag vägde mej t o m på morgonen efter jag hade både skitit och kissat och inte druckit än.....! Jag var tvungen att höra med mamma och pappa...."er våg....den går inte lite fel eller....?"..."nej, jag har jämfört den med vågen hos läkaren", svarar mamma....och med ens inser jag att mina bröst faktiskt har blivit ovanligt fyllliga och tunga och att det finns en förklaring till att jag har köpt större trosor.....

Lotta och jag beklagade oss tillsammans över detta. Nu djävlar måste vi ta tag i det här. Det är enklare om man är två (inbillar vi oss....eller så drar vi ner varandra i fördärv igen....).
Vårt första möte hos viktväktarna gick av stapel igår kl. 17.00. Vi vägde in oss (absurd tillställning där vi alla bildar en lång, bred kö och sedan får väga oss bakom en skärm, vilket man i viktväktarnas broschyr kallar för "diskret vägning" (NOT!) och tala om hur mycket vi skulle vilja gå ner.
Sen lyssnade vi på en föreläsning om alla varningstrianglar inför de stundande kräftskivorna. Till vår glädje fick vi klart för oss att skaldjur kunde vi äta obegränsat för bara 3 points! Jippi! Vi fick också tips om en potatis och kaviar låda som faktiskt är nästan lika god som janssons frestelse...(tror hon att vi är imbecilla?), och att det kan räcka med två skivor västerbottenost på en liten bit bröd, för att i alla fall känna smaken. Öl och vin innehåller så mycket points att någon fylla inte är tal om....om man inte kan tänka sej att dricka ren sprit....3 cl sprit är 1 point! Lotta och jag pustade ut och kom fram till att vi kan äta ett helt kilo kräftor och dricka sprit för resten av vårt dagliga points tal! Kräftskivan är räddad.
Efter en hel timmes föreläsning och käcka tips, vägning och en hel del skratt lämnade vi lokalen.
Det första som kom över våra läppar var "MAT"! Vi måste äta! Allt detta prat om vin, öl, sprit, ost, bröd, paj......så vi ringde Gabbi och frågade om hon ville äta en sista måltid med oss.
Sen gick vi alla tre till en härlig italienare, beställde in en varsin rejäl bit oxfile, tjock smakrik rödvinssås, knapriga klyftpotatisar och flera glas rödvin. Vad allt detta blir i points är vi inte en dugg intresserade av att veta. Vi bestämde oss för att börja nästa dag. Någon måtta får det ju lov att vara.

Nu är kylskåpet fyllt av keso, morötter, tonfisk, minimjölk, knäckebröd, kyckling och tomater. Jag har dessutom varit och tränat och blev påmind om att välbefinnandet efter ett hårt träningspass faktiskt är bland de bästa som finns. Så nu sitter jag här. Har lagat en god tonfisksås med pasta till och nogsamt skrivit upp mina points. Mitt mål är att jag ska hålla på i tre månader. Sen ska jag belöna mej med en ny tatuering. Eller ja, det ska vara en tatuering som döljer en annan tatuering. En gammal påminnelse om hur korkad man kunde vara som artonåring. Nu ska jag renovera mej själv. Det ska bli höstens tema. Renovering. Lägenheten och jag. Fan vad snygga vi ska bli.
Hångelmannen har jag gjort slut med förresten. Han hade inget att säga om det heller. Han kunde kyssas. Det var det. Det var allt.
Over and out.