....hemma efter veckor av flackande....

....hemma igen efter Gotland, Mallorca, Turkiet, segling i skärgården......och nu sitter jag här med en kopp rykande hett the (lät det koka för mycket, det blir faktiskt godare the om man plockar vattnet precis innan kokpunkten...). Jag har så mycket att skriva, om alla möten denna sommar, alla resmål, fadäser, gapskratt, oro, relationer, män, missförstånd att jag faktiskt inte kan börja. Känns som om det är en sådan massa av upplevelser...som kanske också ligger för nära i tiden för att jag ska orka sätta ord på dom....även om det är bra grejjer....ja, gud vad jag svamlar nu...i alla fall. Jag bara börjar någonstans så får vi se vart jag hamnar....

Sommaren började med några dagar i Skutskär för att hälsa på Camilla och hennes nyfödda dotter Felippa. Vi fick några dagar fyllda av en massa ungar, sådär många så att det alltid är någons unge man tröstar, torkar i arslet, tvättar av, pratar med, lyfter, häller upp åt, torka tårar upp efter, lagar mat åt, konfliktlöser, avleder...och såklart varje barnuppfostrares självklara redskap, mutar och hotar. Det blir alltid några ganska intensiva dagar som oftast lämnar Gabbi och mej med en känsla av att ha haft väldigt trevligt och "gett" våra cityungar en riktig barfota på landet upplevelse.....men också med en förnyad övertygelse i vår kärlek till livet inne i stan, och det fantastiskt enkla i att bara ha ett barn...och en ganska modest ambitionsnivå vad gäller matlagning, bakning, lekar och utflykter. Vi är rätt lata av oss, Gaabbi och jag. Och det är bara en av de saker jag älskar med Gabbi. Vi kan vara lata tillsammans utan att vi är dåliga för det, för när man är åtminstonde två som latar sej då njuter man.....:)

Efter tre dagar i Skutskär vände vi hem igen.

Snabbfirade min pappa som skulle fylla 60 år en vecka senare och packa inför Gotland.

Pappa. Min fina lite svårplacerade pappa. Han är en sådan där människa som inte tar så mycket plats, inte skyltar med vad han tycker eller tänker så att man oftast inte vet vad han just tycker och tänker vilket ibland kan göra att jag undrar just det. Har ofta försökt att fatta vem han är och vart han kommer ifrån, ja alltså inte från vilken planet, utan från vilket sammahang, vilket livshistoria, vad har präglat honom, vilka har gjort intryck? Och så säger han något som fortfarande kan få mej att förvånas, precis när jag tror att jag vet vem han är.

Jag älskar hans skratt. Han skrattar sådär så att hela kroppen hoppar. Om man inte har sett det förr kan man tro att han sätter i halsen, tills man ser hans ögon och förstår. Grattis pappa, igen. Jag har fått mycket fint av dej. Ditt icke dömande sätt, din humor, din hjälpsamhet, ditt mod och din upptäckarlust....och din förkärlek till shopping...skratt....

Gotland. Vi, järngänget. Jag med Vendela, Gabbi med Thea, Fredrik med Molly. Singelföräldrarna. Kan inte nog säga vad ni betyder för mej. Att ni finns och att vi delar våra liv tillsammans. Vi har det så himla bra när det är vi tre. Vi har hittat en gemensam rytm liksom. Vi löser problem lätt, våra ungar funkar utmärkt tillsammans, vi är livsnjutare alla tre, temat lathet återkommer även i denna triad...vin, mat...vi gillar att unna oss.

Vi bodde hos min kompis Matte. Hyrde hans lägenhet som ligger 100 meter från muren vid östercentrum. Där bor man sådär helt perfekt, nära till allt men ändå ett eget hus med trädgård och jättestort kök. Våra dagar bestod av en lång frukost efter det att vi hade vaknat sådär vid nio halvtio tiden. Vi tre vuxna satt ofta kvar länge, drack flera koppar kaffe och pratade. Ungarna lekte, veckas pryl var Nintendo DS. Ingen av oss föräldar vågar nog säga hur länge vi lät våra ungar leka med deras DS. Kan vi lova varandra det, Gabbi? Fredrik?...tack...skratt...
Vid lunch tid gick vi ut på stan...men vi hann inte långt. Café boheme mittemot leksaksaffären blev vårt dagliga första stopp. Där satte vi oss på uteserveringen med en varsin latte medans ungarna var inne i leksaksaffären och fick klämma på prylar. Vi sysselsatte oss med den mycket vuxna och roliga leken "du måste välja en som du ska ha sex med innan din latte är uppdrucken"...det var inte lätt....skratt....om man hade missat sin limit så fick de andra välja ut en. Vissa dagar var vi grymma mot varandra. Kvällarna åt vi god mat och drack vin. Så tillbringade ví en hel vecka. Inga utflykter, inga museum, inga tornerspel, ingen hästridning, inga raukar.....bara vila, mat, vin, promenader, sömn, shopping....ok då...en dag var vi med barnen på vattenlandet i Kneippbyn. Vi är ju faktiskt bra föräldrar, också.

Efter en vecka på Gotland var det bara för mej och Gabbi att lämna våra döttrar till deras pappor, tvätta och packa för nästa resa. Nu var det dags att sticka till Mallis. Jag, Gabbi, Lotta, Mickis, Anna, Morie, Anna och Åsa. Vilket gäng. En pastor, tre psykologer, en läkare, en kreditcontroller, en grafisk formgivare och en teamleader på DN. Vissa av oss känner varandra väl. Andra inte. Jag kan säga så mycket som att resan redan nu går under arbetsnamnet "sällskapsresan åtta"....herregud vilka historier vi har därifrån. Vi har skrattat så att vi har kissat på oss. Men det får bli nästa historia. Nu ska jag natta Vendela och titta på henne när hon sover, suga i mej riktigt ordentligt av hennes väsen och hennes doft för sen ska hon vara hos sin pappa i två veckor. Min underbara, fantastiska flicka.
Over and out.