...onsdag 19.09....

....redan onsdag...herregud den här veckan har bara försvunnit.....antagligen för att den har varit rätt späckad med grejjer....fatta hur många listor jag har fått göra...skratt....på dagens lista står det bl a tvättstuga, måla om pall, ringa Mickis, ring Matte om Gotland, dammsuga, förbereda mej inför anställningsintervju imorgon, ring om remiss ang utredning......och nu har jag dessutom kanske bestämt mej för att gå ut och ta ett glas vin med en dejt....WHY?

I måndags var jag och en delegation från min skola på riksdagen för en diskussion med några socialdemokratiska politiker angående skolans mående idag. Det var ett mycket intressant samtal....vi pratade om skolan i både smått och stort och i vilket sammanhang skolan verkar idag....vilka möjligheter och svårigheter som är tydliga för oss som jobbar i verksamheten idag. Det blev en livlig och matig diskussion.....men den avslutades med att jag och en kollega fick skämmas livet ur oss när ytterligare en kollega drar upp en vitt kuvert med texten socialdemokraterna på och säger att hon tänkte att hon kunde betala medlemsavgiften när hon nu ändå satt där....och räcker över kuvertet till en av de sakkunniga representanterna för sossarna vars arbetsuppgift det bl a är att förbereda underlag till politikerna och lägga upp kommunikationsstrategier gentemot medier.....hans gapande mun och tunga haka visade tydligt hur absurt surrealistisk han upplevde hennes begäran...han visste nog inte om hon skojjade eller inte....(hon hade pengar med sej i kuvertet)....varpå han tillslut får luft och förklarar att det där får hon nog betala den vanliga vägen....alltså via sitt inbetalningskort....ALL ev trovärdighet som vi hade uppnått i dessa politikers ögon, föll som en tung ridå efter hennes utspel och det stod klart för alla närvarnde att inom skolans värld så har vi inga nedre gränser för social inkompetens....

Tack och lov räddades min själkänsla som psykolog en aning när jag efter detta möte slog på telefonen och får ett meddeland om att jag har blivit kallad till en anställningsintervju...till ett jobb som jag faktiskt verkligen skulle vilja ha! Imorgon kl. 9 ska jag vara där. Jag ska vara strålande.

Igår var jag på en dejt. Ett intressant fenomen slog mej (det var inte första gången, har gjort den iaktaggelsen förr). Mannen jag skulle träffa hade på sin sida angett att han var vältränad. Ni vet, det finns ett antal kriterier att fylla i om sej själv på våra kära internetdejting sidor, och som kvinna kan jag ju säga att jag tror att det ska mycket till att man kryssar i boxen "vältränad". Vi är alldeles för självkritiska för det. Vi tar nog hellre till i underkant. Eller i överkant... beror på hur man ser det....:)
Men män, vi har en del att lära av dem!!!! Här kliver han in på clarion, med ett stort leende och en lika stor mage..(vilket jag inte alls har några problem med, jag gillar män som hellre är stora än små...men det är bara själva grejjen, vi tjejer skulle ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG )...han öppnar upp sin famn och klämmer in mej i en rejäl kram som han håller kvar en aning längre än vad man brukar. Han har tagit på sej lite för mycket lukta gott och den doften satt kvar i mina näsborrar långt efter att jag hade kommit hem.
Han är den där typen av man som sen bara är sådär självklar. Bekväm i sin egen kropp och stolt över den han är och det han har åstadkommit. Han bara sitter där och strålar och ler. Pratar gladeligen om sej själv (karln jobbar med försäkringar.....ssssnnnnnaaaarrrrk) och sin nya lägenhet som han håller på att renovera. Men han är också uppmärksam, energisk och närvarande och jag finner mej själv skratta mer än jag trodde. Eller så berodde det på tre glas vin. Det kan också ha en sådan effekt.
Vi ska äta middag på söndag. Vi får se om det blir vin igen. Efter tre glas vet jag att det brukar bli hångel. Jag känner mej själv. Ni kanske får veta......skratt....
Over and out.