..lördag 17.40...-

...vendela sitter och spelar spel med en kompis...och jag sitter här med ett glas vin och känner mej sådär nöjd. Det har varit en bra dag. En dag som har känts som en god glass som räcker länge och som man behagligt kan slicka på och njuta av, blunda för en stund och bara vara.

Vendela och jag började dagen med en snabb promenad längs med årstaviken. Jag har känt mej "uppblåst" den senaste tiden, som om jag har lagt på mej ett extra lager polster vilket ju inte alls behövs nu när vi går mot tider där man snarare ska klä av sej än på. Jag gissar på att det hänger ihop med att jag har slutat att röka....och min fåfänga sida skulle kunna gå ut och ta ett bloss av den korkade anledningen...men det känns faktiskt alltför bra att inte röka längre...det var något med det som alltid kändes som om det inte riktigt "passade" mej....något lätt sunkigt sådär...men guuuud så gott det kan vara...i alla fall.....därför försöker jag nu i bästa "nu ska vi bränna fett anda" att gå en snabb promenad innan frukost. Vendela fick agera hare och cykla framför mej....och jäklar vad jag fick pinna på för att hålla jämna steg med henne....och gud så härligt det var...kände små ögonblick av lycka...solen värmde, det var fullt med båtfolk som var i färd med att lägga i sina båtar och det liksom doftade av båt, vatten, sommar och lycka. Det kändes som att det var en dag då folk ler. På riktigt.

Det är sällan så skönt att duscha som det är efter att man har kört sej själv helt svettig. Sen frukost och efter det iväg till Andys lekland. Ett paradis för små....och faktiskt för oss vuxna också för vi kan sitta i den mjuka sofforna, dricka latte och läsa dn....och ändå känna oss som duktiga föräldrar som gör våra barn lyckliga. Av någon konstig anledning så är det i slutändan ändå så att det är vi vuxna som är heeeeelt slut efter tre timmar där....(trots stillasittande kaffedrickande med tidning i hand) och inte barnen som oavbrutit har rusat omkring, hoppat, klättrat, krypit och jagat. Visst är det konstigt.....?!

Tänkte på en sak. Vad trevligt det är att träffa en ny människa som man finner sej tycka väldigt mycket om. Det är liksom lätt att skratta tillsammans och förstå varandra. När man refererar till något som fattar den andre och kan relatera. Så kände jag idag. Men Anna. Vendelas kompis mamma. Som alltså också heter Anna....skratt...i alla fall.....då kom jag att tänka på tacksamhet. Att finna sådana människor och stunder. Möten som gör att livet känns gott. Som av en slump så dyker även Fredrik upp och bara bidrar till samvaron. Vänner! Och dessutom ringer Mickis och säger att hon har tänkt på mej. Och nu sitter Vendela och har en jättehärlig eftermiddag med en vän. Dom skrattar och förstår varandra. Och jag ser att det är lycka.
Så idag känner jag mej rik. Rik på härliga vänner och riktiga möten där man känner att man pratar på riktigt, samtal som spelar roll, som stannar kvar och som hittar in en bit längre än många av de andra möten som våra liv består av. Det är lycka.
Over and out.