...måndag 12.58....

...nu har jag gjor det! Skrivit till tidningen! Och jag kan bara säga att ännu en gång får jag bekräftat vad skönt det är att fullfölja tankar och beslut. Det är så jäkla mycket som stannar kvar i huvudet, och mycket bör nog också göra det....skratt..men de där tankarna som har en tendens att återvända, dom där tankarna om något som man känner en längtan till, en lust inför, och ibland kanske även en viss rädsla. Vad är det värsta som kan hända? Det värsta är att efara en svidande rodnad av skam, avvisande och misslyckande. Och det överlever man. Alternativet är att alltid ta det säkra, planera, kontrollera, överväga, fundera, invänta, avvakta, vända. Och att då aldrig få veta. Och det kan man ju också leva med. Man får därför helt enkelt bestämma sej för hur man vill leva.
Jag får nu leva med att mitt mail aldrig ens blir läst av chefredaktören, att han skrattar högt (vilket skulle kunna vara bra....:)), att han raderar det efter tre lästa rader då han tycker att jag inte en lyckas formulera ett mail som väcker det minsta intresse....eller....eller....att han faktiskt hör av sej och i alla fall säger "tack, det var bra, men vi är inte intresserade".
Eller.....eller...ja...det tänker jag inte ens skriva ut här.

Sitter och väntar på jobbesked också. Det lustiga är att jag redan har slutat på min nuvarande arbetsplats...ja...alltså jag har slutat uppe i mitt eget huvud...så om jag nu inte får det här jobbet, eller något annat, så kommer det att bli svårt att vända om igen. Flytta tillbaka jobbet in i skallen liksom.

Träffade en kille som har jobbat som landslagstränare för svenska alpina teamet i helgen. Vi pratade mycket om hur mycket som sitter just i huvudet. Utrustning och teknik och träning kan bara nå så långt....sen är det hur vi tänker som avgör. Det kan kännas lite jobbigt...får då har jag ju allt ansvar, kan inte skylla på någon annan....å andra sidan...om det sitter i skallen...då har jag också alla möjligheter att påverka min livsituation. Som det är med livet i övrigt. Med det ena får vi också det andra. Med ansvar följer frihet, skräck, utmaning, skuld, utveckling, möjlighet...och en massa jäkla ångest....skratt....men det är livet. Vi har i alla fall varandra.
Over and out.