...jag vill flytta....

...åååååååååååååh...vad jag är sugen på att flytta....såhär länge har jag inte bott i en och samma lägenhet sen jag bodde hemma hos mamma och pappa. Sedan jag lämnade boet har jag flyttat inte mindre än nio gånger tror jag. Min första flytt gick till en liten etta som jag hyrde i andra hand på centralvägen. Efter det bytte jag upp mej till en fin nyproducerad tvåa i Carlslund, i Upplands Väsby. Sen träffade jag Johan, blev kär, han flyttade in, och efter något år köpte han en bostadsrätt nere vid Väsby station som vi flyttade till. När den relationen sprack blev det en flytt tillbaka till Carlslund, en till gullig tvåa. Sen blev det flytt in till stan, årskiftet 97-98 tror jag det var. Adress Linnegatan. Fantastisk takvåning med jacuzzi och fönster i taket. Superlyx. Jag fick nypa mej länge för att inte tro att det hela bara var ett skämt. Sen träffade jag Björn. Blev superförälskad och flyttade in i hans stora tvåea på Ringvägen. Där bildade vi familj och bodde kvar tills Vendela var två år. Lyckades byta tvåan till en fyra på Tjärhovsgatan ovanpå restaurangen "greken på hörnet". Där bodde vi bara ungefär ett år innan vår historia inte längre kunde skrivas tillsammans. Jag hittade en andrahandslägenhet på Hagagatan och flyttade till Vasastan. Där blev jag kvar i ca 9 månader innan jag till slut blev riktigt vuxen och köpte min alldeles egna lägenhet. Min lilla tvåa på 44 m2 på Vickergatan. Nu har jag bott här i hela 4 år. 4år!...och jag skulle vilja ha bara lite större...ett större kök...ett lite större badrum...med badkar...aaaaaaaaaahhhhh vad jag saknar badkar. Och om jag fick önska så skulle jag vilja ha en liten liten söt balkong också. Och ett rum till Vendela. Och ett till mej. Sen skulle jag vara lycklig....skratt...
Men...lycka ja. De senaste två dagarna har jag konsumerat relationskultur. Först en helt otroligt makalöst bra bok. Om jag bara fick rekommendera en bok det här året (med risk för att jag kommer få äta upp det....) så är det den. Läs: "ur vulkanens mun" av Helena von Zweigbergk. Hennes historia som hon målar upp får mej att tappa andan. Jag kommer på mej själv med att läsa ömsom snabbt och ivrigt för jag bara måste få veta...för att sen dröja mej kvar, stanna upp...för det hon formulerar går rätt in och hittar till minnen djupt inne hos mej, som ställen som jag inte har besökt på väldigt länge. Och det är bitterljuvt. Det är sorg och igenkänning. Jag ler och jag gråter.
Hon skriver om mej och alla mina relationer, inte minst den till mej själv och till mitt barn. Och hon skriver om oss alla. Läs.

Imorse vaknade jag till att solen lyste in i sovrummet. Bestämde mej efter en stunds övervägande för att boka av mej från yoga passet som jag har bokat in och istället gå ut i solen och ta en promenad. Men när jag väl hade lyssnat på gomorron världen, ätit min fil och tvättat håret...då hade solen hunnit tröttna på att vänta på mej. Jag tog min promenad ändå. Gick med snabba steg ner till stan. Tog promenaden längs med vattnet förbi slottet. Svettig tog jag sedan ett varv inne på gallerian och köpte mej en ny bok. Sen kände jag mej sådär "jsingle in the city, jag är vuxen och självständig" och gick och åt i Kungshallen. Indiskt. Chikken Tikka Masala. Att man aldrig ledsnar på den? Alltid lika god!

Efter det en stor latte och promenad ner mot Stureplan....men stannade upp utanför biografen Saga och upptäckte att det bara var tio minuter kvar tills dom skulle visa "Revolution Road" med Kate Winslet och Leonardo Di Caprio. Den har jag velat se. Jag tvekade en lite stund...stod med min latte och rökte en cigg och funderade på om filmen skulle vara för mörk för mej idag. Om jag orkade låta en sådan film komma in liksom. Eftersom jag var på mitt "idag känner jag mej stark" humör så blev det en biljett. Den var tung. Och bra. Och lite på samma tema som boken. Dom där frågorna, vart tog vi vägen? Vart tog jag vägen? Kan vi hitta tillbaka?

Som ni förstår så måste det bli lite skratt och drinkar ikväll. För mycket ensamt konsumerande av livsfrågor är inte bra. Gänget ska samlas på Imperiet. Jag, Lotta, Fredrik, Gabbi, en "ny" jobbarkompis till mej som heter Maria...och kanske Åsa om hon orkar. Vi samlas på perrongen och sjunker ner i soffan tillsammans, delar vårt liv och försöker hjälpa varandra att fortsätta våga välja det som känns sant.

Imorgon ska jag gå på en lägenhetsvisning.
Over and out.