...måndag...

...och jag är trött...herregud...den som bara kunde få sova ut...eller tänk att någon dag vakna och verkligen verkligen känna sej pigg..
Hade en jobbig lämning på skolan imorse. Slutade med bråk och Vendela som störtar iväg....usch...det känns aldrig bra...och nu ska hon till Björn en vecka. Då känns den där sista stunden tillsammans ännu viktigare...som om det är den stunden som ska finnas kvar i henne och mej tills vi ses igen...fast det funkar ju inte så...det vet jag ju....men ändå...eller "men även" som Vendela säger....

Igår när vi hade varit på ringen en kort stund och tagit en fika med Gabbi och Thea så stod det två "rekryter" utanför centrum när vi skulle till videobutiken för att lämna igen film. Dom värvade nya intressenter till nordicmilitarytraining.....! Skittuff," vi-tränar-i-all-väder, springer över-sten och stock, använder oss av varandra som vikter, pressar varandra tills vi kräks", träning. Dom utlovar världens bästa träning...och motivation. Gratis prova på träning på Zinken onsdag morgon kl. 6.15. Japp! I ett mycket kort ögonblick av energi och förhoppning hör jag mej själv säga..."jag kommer"...och jag lägger dessutom till "skitkul!!".....WHAT????? Vad har jag gjort?....en sjuveckors camp med träning 3 gånger i veckan som garanterar en helt ny tränings och livsupplevelse....för intresserade så kolla in...www.nordicmilitarytraining.se
Gabbi hänger på....för som hon sa..(med en viss underton...) vi kan ju inte annat än bli smalare, vackrare och lyckligare! Och ledarna är militärer, poliser och annan uniformerad, disiplinerad utryckningspersonal....det kallar jag MOTIVATION.

Återkommer på onsdag med en rapport....om jag inte ligger i ett dike och flåsar eller kvävs av mina egna uppkastningar....

Ikväll har jag en dejt. Och imorgon. En författare. En flygkapten. Författaren har lovat att ta med sej böcker....och flygkaptenen har lovat en plats i cockpit för att se den otroligt vackra inflygningen över Nice...(som tydligen ska vara fenomenal...). Ja....min erfarenhet säger mej att det kommer att bli ett glas vin....som i bästa fall skymmer sikten för en stund...och låter mej svepas med i luftrummet av längtan och fantasi....för att sen gå hem, drar en tung suck...och landa igen. Som ni märker är jag för tillfället inte fylld av det där man kallar för tillit...eller förvissning....skratt....
Men....jag väljer att se det som att jag deltar. Jag är med. I´m in....liksom. För det är jag som skapar mitt liv och hur jag vill att det ska se ut. Jag skriver mitt eget manus. Och om inte annat så jag kan åtminstonde roa mina vänner med härliga, absurda, tragiska och emellanåt lite glittrande möten med män.
Over and out.