Måndag, två dagar kvar till julafton.

...sitter på jobbet och läser in mej på ADHD området. För tillfället försöker jag att plöja mej igenom en riktig bibel på 685 sidor, engelska, fackspråk och statistik...jajamensann....så just nu känns det som om även jag i allra högsta grad lider av uppmärksamhets- och koncentrationssvårigheter...mina ögone är tunga och längtan efter att lägga huvudet på skrivbordet och bara blunda är frestande. Så....jag går ut i köket och tar mej en stor kopp kaffe och tänkte nu sätta mej ner för att skriva en stund.

......helgen är över och har satt sina spår bestående av en viss svullnad och trötthet som kan infinna sej efter flera dagars vinintag.....jaaaa...inga fantastiska mängder men dock varje dag. Torsdag hemma hos Lotta, fredag på Clarion, lördag hemma hos Maria, igår ett glas under en dejt. Puh!
I lördags hade Maria gjort fint hemma hos sej och bjudit in till julmys. Glögg, pepparkakor, köttbullar, sill, vörtbröd, stark ost och massor med lussebullar. Gospel i bakgrunden och ett riktigt intressant och roligt samtal i förgrunden. Vad spännande det är att få ta del av människors liv speciellt när de inte presenteras så tillrättalagda och ordentliga. Tack Maria för att du bjuder in....i alla bemärkelser.
Maria hade bjudit med en väninna till kvällen. En psykolog, singel, boendes på söder. När vi stod ute på balkongen och rökte en cigg och beklagade oss över att vara så få hemska människor kvar som bär denna last så undrade hon lite försiktigt om jag var med i den där "singelklubben" som Maria hade pratat om.....skratt...."nja....vi är liksom ingen singelklubb utan ett gäng härliga människor som råkar vara singlar och gör vårt bästa för att träffas så ofta som möjligt och ha trevligt tillsammans"...och när jag hör mej själv säga det så blir jag sådär lycklig...över att jag har det. Att vi har det. Och att vi växer... för att en av vår starkaste mänskliga längtan handlar om att vara del av ett sammanhang, känna gemenskap, veta att man tillhör, är inkluderad.
Och det har vi. Vi har det. Vi, vårt härliga gäng där man får vara som man är liksom..
Vi har ju redan lämnat det konventionella och traditionella bakom oss, vi har misslyckats med våra relationer, vi har skilt oss från våra barns andra hälft och liksom klivit ur den mall som så ofta förutsätter tvåsamhet. Vi är vår alldeles egna lilla dysfunktionella familj med skadeskjutna lite halvrädda, ibland helknäppa och långt ifrån fullkomliga medlemmar. Precis som vilken familj som helst med andra ord. Och imorgon kväll ska jag sitta med mina "andra familj" och vänta in julen...och jag kan inte tänka mej ett bättre sätt att tillbringa dagen innan julafton. Sen åker jag hem till min andra lilla dysfunktionella härliga knäppa familj och firar jul. Vad skönt det är att omge sej med så mycket riktiga människor.
God Jul.