...tisdag..ätligen frisk....

...gud så sjuk jag har varit...fullkomligt utslagen...ont i kroppen, huvudet, matt, svettig, kall, yr, ont....bläh....hela helgen gick i samma tema och jag har har knappt ändrat position på soffan. Ett dygn till och jag hade utvecklat begynnande liggsår...
Och fy sjutton vad trist det är att vara singel sjuk. Ingen som lägger en hand på pannan och undrar, ingen som bäddar ner eller kramar om, ingen som matar en med polly och kokar the, ingen.....bläh.
Socialt är det ett intressant experiment...eller vad menar jag....det som händer med en människa när man i princip totalt isolerar sej från omvärlden i några dagar...hur jag märkte på mej själv att jag utvecklade en känsla av att leva i en egen bubbla, en parallell verklighet som inte hade några beröringspunkter med det riktiga livet....mitt liv här hemma i min egen lägenhet var liksom helt frikopplat från allt annat....och man (jag) finner sej själv leka leken "hur många dagar skulle jag kunna ligga död i min egen lägenhet innan någon skulle bryta sej in?"...ja jag vet....det låter makabert men det är en tankelek som vi singlar kan ägna oss åt i dystra stunder när vi slås av insikten att vi inte är någon annans centrala punkt i livet...ja bortsett från våra barn då....men dom räknas inte in i den här leken. Inser att jag dessutom har minskat mina chanser att någon skulle finna mej innan jag har börjat lukta, eftersom jag har deklarerat mitt skruvade förhållande till telefonen....ingen undrar längre när jag inte svarar....bra jobbat Anna....!
Tänk på det ni som ibland avundas oss singlar...ni blir ompysslade vid sjukdom (i alla fall ökar chanserna att bli det) och ni blir nog funna inom 24 timmar vid oväntad död. Positivt va?!

Vi singlar kan roa oss med att de flesta i långvariga relationer har dåligt eller inget sex (kan i och för sej gälla för oss också....) och kanske inte längre så ofta har stunder av pirrande förväntan om att det fortfarande finns något där framme...(å andra sidan är de stunderna kanske inte så frekventa i våra singelliv heller...)...att vi singlar går på spännande dejter..(...det går 10 dåliga dejter på en godkänd...)...japp....vad var det nu jag ville ha sagt?...minns inte längre.
I söndags hade jag en depp. En svacka. Kände mej ledsen och ensam. Och nostalgisk. Det sistnämda är jag faktiskt inte så ofta. Men i söndags fann jag mej gråta till alla möjliga bedrövliga program på tv. Ringde Vendela för att bara höra hennes röst och prata om hur hennes helg hade varit. När hon svarar så berättar hon att hon är på Nationalmuseum med hela sin "andra familj". Ja...inte hennes ord...mitt. Dom var på utställning...allihopa...och skulle sen gå och fika.
DET VILL JAG MED! HA MIN MIN EGEN FAMILJ OCH GÅ PÅ UTSTÄLLNING OCH FIKA!

...så vad finns det för fördelar med det här livet? Faktiskt många men egentligen så behöver man inte ägna sej åt att försöka värdera allt...det är vi snabba med..eller JAG kanske jag ska säga...eller...? Ett liv är ett liv. Det kan se ut på en massa jäkla sätt med det gemensamt att de omständigheter man lever under alla delar samma utmaningar. Att leva äkta. Trovärdigt. Värdigt. Med mod. Och kärlek.
Men....jag fick gå och köpa min egna djävla polly.....
Over and out.