...onsdag och jag inser att han faktiskt inte är tillräckligt intresserad.....

....japp så är det! Det finns en bok, från USA tror jag...titeln är "he´s just not that into you" och sammanfattar alla förklaringar vi själva konstruerar när de vi är intresserade av inte hör av sej eller tar initiativ till att träffas.
Vi har nog alla hemfallit åt det, självbedrägeri. Och visst är det lustigt att vi ofta med en nästan ömsint blick kan le åt andra som vi i uppenbart oförstånd hör använda sej av dessa ursäkter. "Han har väldigt mycket på jobbet just nu", "han vill att vi går långsamt fram så att vi hinner känna efter", "han är nog bara blyg", "han har varit singel så länge att han inte är van hur man är när man är två", "han är en sådan där spontan, leva i stunden kille, passionerad kille, som inte är bra på att planera...", "det var så fantastiskt när vi träffades sist....och jag bara vet att han känner som jag...". NOT!
Jag har på ganska kort tid varit med om två "he´s just not that into me" ögonblick. Först mannen som jag träffade på golden för några helger sedan. Typen som var "min" typ. Fysisk attraktion......lovely! I sanningens namn så var det nog bara det vi hade....men jag hade kunnat tänka mej och träffa honom igen...om inte annat så för att dela just det. Men...efter tre, herregud, tre förslag från min sida om att träffas, utan att lyckas få till det....för att han har så mycket på jobbet.....så började jag fatta.....fastän det kändes svårt...att han inte var tillräckligt intresserad. För då tar man sej tid. Inga invändningar mot detta tack. Så är det bara.

Sen mannen med regn.....eller ja...regn skivan. Finner igen att jag kommer på mej själv med att det är jag som försöker att intiera tillfällen att ses....det är jag som försöker att kolla i kalendern, hitta hål, luckor, kolla om det klaffar med Vendela och allt annat i livet som också ska ske. Tiden då man kunde vara galet spontan måste numera planeras.......men tillslut bestämde vi att vi skulle ses ikväll. Han skulle ordna så att han kunde vara ledig från jobbet.
Vi var överrens om att vi ville ha tid att ses en längre stund, inte bara en lunch, en timme. Härligt. Han skulle höra av sej igår för att bestämma tid.....det gjorde han inte...men jag tänkte att han kanske bara hade mycket igår.....(jag vet!)...och att vi ju hade bestämt onsdag....men efter långt möte på jobbet kollar jag mobilen kl. 15.15 idag. Då ser jag att han har skickat ett mess en kvart tidigare, "Hej Anna. Jag hinner inte ses idag. Jag håller på att sälja en bil. Kram. N." HE´S JUST NOT THAT INOT ME"....!!!! Japp. Så är det. Det är som min älskade gamla vän Carola har sagt en gång för väldigt många år sedan...."intresset ljuger aldrig".
En del saker är faktiskt så enkla fortfarande. Annat kan vi krångla till och försöka analysera och förstå, vrida och vända......men om någon är intresserad så vill den personen träffas och är beredd att göra rätt mycket för att ordna tid för det.
Det svider lite idag. Nu vill jag bli sådär härligt förälskad när det känns rätt och lätt, intensivt, lugnt, varmt, tryggt, förväntansfullt och ömsesidigt.
Over and out.